Dagens promenad

När matte o jag gick på promenad nere vid älven i morse var det plötsligt nån som ropade på matte.

Det var en tant med en vovve en bit upp i backen där, o matte trodde att hon ropade för att hon hade en vovve med sig, så matte stoppade mej o kopplade mej.

Men sen hörde matte att hon ville ha hjälp för hon hade fastnat i snön. Hon hade gått i ett skoterspår som inte var så bra så hon hade sjunkit ner i den djupa snön.

En liiten vovve hade hon, som moppsade o skällde o stod i, så halvvägs upp till dom sa matte åt mig att "sitta" o "stanna"..

Ja nu är jag ju ganska duktig på det, o det gick faktiskt bra. 

Ända tills matte kom fram till tanten o vovven o matte ändrade rösten o hälsade på den lilla vovven.

DÅ satt jag fart o kom jag med.. 

Men det skulle jag tydligen inte, för matte gick tillbaks med mej o sa att jag skulle stanna igen,, o det gjorde jag.. 

Ända tills....

matte tog hand om den andra vovven o den där tanten började krypa där i snön..

Tjoohoo.. då kom JAG :o) för jag trodde ju att hon ville leka..

Gissa om jag blev dryg o fick knäck i lurarna :o)

Jag sket fullständigt i vad matte sa.. Det såg ju så jädrans kul ut.

Jaja. det är inte så lätt.. tvåbeningar ska väl inte krypa sådär på alla fyra om dom inte vill leka.??

Jag skulle få hälsa på den där lilla lilla vovven när hans matte o min matte pulsade runt där i snön, men han tyckte inte om mej...

Han var kanske lite sur för att jag "lekte" med hans matte :o)

Allt gick i alla fall bra. tanten kom på benen o till ett spår där det gick att gå.

Hon o hennes vovve gick åt ett håll o jag o matte åt det andra hållet.

Men nu ska det visst bli mer träna på det där "stanna kvar" hmm

Men duktig är jag i alla fall o inte kutar iväg till några andra vovvar som skäller så på mej varje gång vi går förbi dom. så de så.

Även om jag är lite nyfiken :o)